En paus...

Så är familjen fulltalig igen och med vuxna barn känns det speciellt att kunna vara samlade för en lång vinterledighet tillsammans. Små barn är fantastiskt men vuxna barn är en gemensam resa på ett helt annat sätt. Efter dagens morgonpromenad med hunden uppstår en paus, ett andrum innan dagen fortsätter. Efter en timmes promenad men sol för första gången på länge blev det te i min fina nya kanna gjord av Lena Fredholm. Den är alldeles perfekt för en person och ett fynd från hösten på Länsmansgården. En belöning till mig själv efter en lyckad julmarknad i caféet.

Julens obligatoriska pepparkakor  pryder sin plats på det gamla ostindiska porslinsfatet. Jag har länge sneglat lite avundsjukt på Lars Sjöbergs samling av gammalt ostindiskt porslin och det kanske börjar bli dags att hålla spaning på det framöver. Det känns verkligen som om jag har det mesta som jag behöver men några utvalda saker kan sätta guldkant på tillvaron. Skulle interna något emot dessa vackra gamla tallrikar med sina fantasifulla mönster. Dags att gå på jakt.

Nu fortsätter vi ledigheten....