Honungsrosen...

För tre år sedan planterade jag en honungsros bredvid vår oxel vid odensvi med en dröm om att den skulle slingra sig upp i trädet. I år har rosen dränkt hela trädgården med sin fantastiska doft och den har också lyckats dölja en del av de pallkragar med taktegel som vi inte hunnit ta hand om. Hela nedervåningen doftar ljuvligt av rosen trots att den sjunger på sista versen. Det är konstigt med växter ibland hittar de sin rätta plats och växer så det knakar utan särskild omvårdnad medan andra aldrig tar sig fast de planteras enligt alla konstens regler. Hmmm, kan det finnas plats för ännu en doftande ros...??

Det doftar sommar...