Jag trodde nog inte att renoveringen av Odensvi skulle påverka mig som det gjort. Numera ser mina ögon andra saker än vad de gjorde tidigare. Jag har alltid gillat gamla saker men förr fastnade jag nog för det som var lite större och lite pråligare. Det är spännande att upptäcka allt det vackra, i ett gammalt trämått, en brödkavel, en krok eller ett använt bruksföremål. När jag tittar på bokhyllan full av pocketböcker ger det en helt annan känsla än de omsorgsfullt formade banden som gjordes förr.
Visst att läsa och ha tillgång till böcker är fantastiskt och det var inte alla förunnat förr. Men något försvann på vägen...
När vi nu håller på och förbereder renoveringen hemma så ser man verkligen mängden av föremål som vi samlar på oss idag. Visst kan man gallra och slänga eller skänka men det är ju liksom inte det som är haken, vi har helt enkelt för mycket prylar idag. prylar som vi egentligen inte behöver och saknar en relation till.
Visst att läsa och ha tillgång till böcker är fantastiskt och det var inte alla förunnat förr. Men något försvann på vägen...
När vi nu håller på och förbereder renoveringen hemma så ser man verkligen mängden av föremål som vi samlar på oss idag. Visst kan man gallra och slänga eller skänka men det är ju liksom inte det som är haken, vi har helt enkelt för mycket prylar idag. prylar som vi egentligen inte behöver och saknar en relation till.
Ha en skön kväll...
1 kommentar:
Du har nog rätt där, jag har märkt samma. Man samlar men är mest fast vid såna udda saker som har en personlig betydelse, historia, fast ingen värde åt andra. Trasiga men kära. En loppis nästa sommar för de andra..?
Skicka en kommentar