En intressant upptäckt, att det kan vara så olika, arbetshemmet och husdrömmen. Två olika hus ett tidigt 1800-tal och ett byggt tidigt 1980-tal. Två olika drömmar, kollektivhus och småbarnsliv och den andra ett gemensamt projekt och förverkligandet av drömmen om att äga ett riktigt gammalt hus. Drömmen om kollektivet lever och de lärdomar vi gjort här genom åren skulle ingen av oss vilja vara utan. Gladast blir vi när vi möter alla de som vuxit upp här som barn och idag är starka och trygga individer. Kollektivhuset har inneburit gemenskap i vardagen på ett sätt som är svårt att beskriva, ett vardagsliv med de små nyanserna.
Odensvi är det vackra och fridfulla, samlingsplatsen rotad djupt i historien. Snart är det dags att ta en paus från allt arbete och återvända till ett vackert gammalt hus men en trädgård full av drömmar.
Ha en bra dag...
1 kommentar:
Spännande med kollektivt boende som dessutom varat så länge att barnen blivit vuxna. Gemenskap i vardagen låter som en trygghet, det saknar jag verkligen, som bor helt själv! Ett hem för arbete och en för att förverkliga drömmar låter inte dumt!
Tack snälla för dina kommentarer! Kameran är en gammal avlagd EOS från min dotters tid som AD. Hon jobbade då också mycket med photoshop och ville lära mig. Men jag redigerar aldrig bilder, beskär dem inte ens. Egentligen skulle en bra mobil och instagram passa mig bättre!
Mitt kök är i planeringsstadiet. Från början låg det på övervåningen men finns nu på nb där ett rum utan fönster fanns, kanske ett lager.
Min mamma gav mig ett kök för många år sedan som födelsedagspresent, ett kök jag aldrig trivts med. Vi hade lite olika uppfattning där hur länge man kan vara utan ett "riktigt" kök. Jag kan, tills det blir som jag tänkt!
Kanske, kanske jag visar en glimt någon gång hur det ser ut. Eller hellre vad jag har för planer!
Allt gott till dig!
//Cia
Skicka en kommentar