torsdag 23 juli 2015

Vackert förfall...


Förra gången vi var på Söröya såg vi detta vackra gamla hus på håll, ensamt på sin lilla gröna udde i fjorden. Idag tog vi kaffe med oss och gick dit. Ett hus i långt framskridet förfall men så vackert! Tankar far fram och tillbaka i huvudet, vem byggde och bodde här på denna magiska och ensliga plats och varför lämnade man huset? Förfallet är både vackert och vemodigt, vad gjorde att huset lämnades åt sitt öde? det blir så uppenbart att någon en gång i tiden valt denna plats med omsorg och byggt ett fantastiska hus som klarar att trotsa både väder och vind.

Hur kan färger smälta ihop på det här sättet. Det nötta och blekta får ett särskilt skimmer som är svårt att efterlikna. Det blir så vackert och den böjda röda brädväggen blir som en stillsam skulptur.
 Att timmerkonstruktioner är starka det vi alla som har flyttat och satt upp ett gammalt hus. Timrets styrka och följsamhet gör att detta hus fortfarande står där så vackert och ensligt på sin udde.

I morgon lämnar vi denna  fantastiska  ö...

Inga kommentarer: