Idag på internationella kvinnodagen känns det bra att visa den här bilden från 1921. Här finns min mormor Elin längst till vänster därefter hennes systrar Elsa och Hilma och längst till höger deras mamma Karin Matsson. Det här är delar av en stor familj som levde sitt liv i ett av våra älskade hus Solstugan. Stugan fick de nygifta Karin och Matts som gåva av hennes far 1875 då dom flyttade den dit där den står idag. I ett rum och kammare fostrades 9 barn varav alla utom ett blev mellan 80- 90 år. Att vi alla älskar stugan än idag handlar mycket om länken till historien. Det mesta är orört det finns inget vatten, ingen el och torrdasset finns på samma plats som då. Idag har vi svårt att förstå hur de kunde vara så många i det lilla torpet, salen som finns idag var då snickarverkstad och i vedboden som utgör ett hörn av huset fanns grisen.Här står sängen i köket som Karin sov i fram till sin död 1924, hyllan och jesusfiguren finns där de alltid har funnits. Lite synd är det att de fina stolarna snickrade av pappan Matts fick sig en släng av blå färg på 70-talet.
Hit längtar jag alltid......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar