Doften av varm färg stannar kvar i rummet. Trots att vi har återanvänt det mesta av foder, dörrar, socklar, golv, pärlspont, lådor och hyllor så är det väldigt få saker som vi skrapat och målat om. De mesta har fått behålla sin ursprungsfärg men nu när vi närmar oss målet har det blivit lite mer skrapande. Dels blir det lite udda delar från olika håll som vi använder samtidigt som vissa dörrar och lister har en ganska trist senare målning. Varenda beslut vi tar om att skrapa något är noga övervägt och det känns som vi hittat en bra balans. Det kändes fantastiskt när rörisen trodde att huset alltid hade stått på sin plats. Yes!
Nu väntar färgsättningen av den skrapade dörren och rummet är vackert mönstrat mot en djupblå bakgrund. Fega eller våga färg?
Imorgon blir det vårbruk ...
3 kommentarer:
Alltid våga färg och aldrig fega!:-D Det har jag lärt mig under mina år med gamla hus, man blir helt enkelt så mycket mer nöjd när man vågar. Visst känns det tryggt att köra på ett säkert kort och fega lite men i slutändan ångrar man sig.
Fast känner jag dig rätt har du redan bestämt dig för att våga... ;-)
jaha...så jag är lite avslöjad. Jo, det är nog sant att jag redan bestämt mig för att våga men inte riktigt hur.Grattis, till månadens blogg den är verkligen kul att följa. Helt i min smak.
Tack! Är själv väldigt förtjust i din blogg.
Skicka en kommentar