Odensvi har växt fram med delar från olika håll, några ursprungliga, några från huset i Lima och lite kompletterat med nya delar. Ibland när jag tittar på bilder eller reportage om husrenoveringar så får jag en känsla av att det blir allt för städat, för perfekt. Alla spikar är lika snygga, alla lister har samma profil osv. Jag tror inte att det var så förr. Jag behöver bara titta på det torp vi själva har från 1800-talet. När det byggdes var det redan från början ett hoplock eftersom det unga paret Karin och Mats inte var välbeställda. Hon var slaktgumma och han snickare. En del av huset var ett gammal flyttad timmerstomme som byggdes på med kammare och sal, fönstren är olika, dörrarna också och listerna varierar från rum till rum. Man tager vad man haver, så tänker jag att de som inte hade det så gott ställt var tvungna att leva. Det är som med folkdräkter där det idag finns en hel del måsten men där jag tänker att variationen ändå fanns förr i tiden då man försökte lösa det med det man hade tillgång till.
Våra dörrar i huset har en stor variation, de stora tunga mer uthusliknande dörrarna är de som fanns i huset liksom ytterdörren medan spegeldörrarna är från Lima. Många pusselbitar men ändå en helhet. Nu funderar jag mycket över spegeldörrarna. De ska målas. De ska bli mer lekfulla i färgsättning och struktur. Patinerning med lasyr är något jag funderar över för de känns lite för ny målade redan nu.
Ha en bra dag......
Inlägg
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar