onsdag 30 augusti 2017

Att rädda det som räddas kan...

Odensvi innan flytt 2006

Här igen efter att ha blivit lite uppslukad av Instagram. Följer många husrenoveringar via nätet vilket är spännande. Men i mig väcks en del frågor och funderingar. Jag ser att en del röjer huset ända in till stockarna, river ner alla tapeter, tar bort fönster, foder, lister med mera medan andra rustar varsamt och tar tillvara. Vår renovering av Odensvi lärde oss att det mesta går att ta tillvara och att det som ser gammalt och skabbigt ut på den första bilden faktiskt var detaljer med hög kvalitet som med varsam renovering kan hålla länge till. Dessutom är detta sätt att renovera inte dyrare vilket många tror däremot kräver det en hel del problemlösning. 

Odensvi sommaren 2017

Den ursprungliga bilden av Odensvi med rackigt tak, en usel panel, en murken dörr och gamla trasiga och omålade fönster. Ja, det ser inte mycket ut för världen men det var precis det vi föll för. Tyvärr gick inte panelen att bevara men i övrigt är det mesta sig likt. Alla fönster är de ursprungliga utom det nedre fönstret på gaveln som är nyupptaget med ett fönster från ett annat gammalt hus. Det taktegel som gick att använda ligger åter på taket, dörren är reparerad och delvis ommålad, fönstren lagade med nytt glas, kittade och ommålad. De gamla fönsterfodren är lagade och ommålade nya skorstenar har gjorts eftersom huset inte hade några när vi köpte fastigheten.
Så hur fungerar huset idag jo alldeles utmärkt med nya innanfönster som håller kylan borta. Det finns en känsla i huset som gör att jag trivs här precis som resten av familj och vänner. Ta det varligt och fundera vad kan bevaras? Vad händer om allt känns nytt, ny målat, rakt?
ha en skön kväll...

onsdag 21 december 2016

Äntligen här igen...

Mycket händer i livet en period av intensivt arbete dels med att bygga upp Café Länsmansgården dels med att hantera en kommande förändring i mitt andra arbete. Så småningom landar nog allt. Nu ser jag fram emot många lata dagar i Odensvi tillsammans med vår numera stora familj. 


Somnar tillsammans med en trött valp och vinden som ökat i styrka. Tyvärr försvinner nog den snö som är...
                                      Sov gott...

måndag 12 september 2016

Ett husöde...


Ödehus är lite märkliga, inget ser så öde ut som ett övergivet hus även om nästan alla har en ägare. Detta fantastiska hus finns i byn där vi har vårt släkttorp och så länge jag kan minnas så har det stått tomt. På ett lite spöklikt sätt klipps gräset varje även om slyn med ökad hastighet kryper närmre och närmre huset. För några år sedan rasade tyvärr den timrade uthuslängan efter att ha lutat betänkligt i många år. Än är nog inte huset bortom räddning eftersom både tak och de flesta fönster fortfarande är hela.

Har huset en ägare, javisst! En ägare som har en dröm om att detta ska bli hans bostad. Tyvärr verkar betänketiden vara alltför lång för husets bästa nu är det nog över 30 år. Varje gång jag går förbi och kikar upp mot det resliga huset hugger det till lite i hjärtat. Tänka att få återuppväcka den här slumrande skönheten.
Nu ska jag drömma husdrömmar...

söndag 11 september 2016

Nya hustankar...

En intensiv sommar närmar sig sitt slut även om värmen hänger kvar så börjar trädgården se alltmer rufsig ut. Efter semestern har det varit full rulle med valp, café och det vanliga jobbet men nu närmar sig ändå dagar med tid för Odensvi. Fredagen var spännande då jag var med på Gård och Torps byggnadsvårdsdag på Skansen. Fick berätta om Odensvi och möta människor i samtal kring vår husresa. Efter många år fanns det också tid att prata med Stefan som sålde stommen till oss men också hjälpte oss att laga den. Utan honom hade denna resa inte blivit av. Tema under dagen på Skansen var ödehus, återbruk och allmogens måleri. Så jag tänker ta den tråden och i några inlägg framåt dela med mig av mina tankar.
Mollgans favoritplats med ständig koll på allt som rör sig...
Valpen Melker växer och har nu skapat en alldeles egen plats i mitt hjärta även om tankarna på Mollgan finns där som en fin resonansbotten efter nästan 15 år tillsammans. Melker undersöker Odensvis möjligheter och sträcker gärna ut i vild galopp på tomten. vi börjat känns varandra lite mer och nu går det också att börja göra andra saker utan att hela tiden behöva ha koll på den här vildbasen.
Pigga Melker njuter nu också av att ligga på trappan och spana...

Ha en skön söndagkväll...


måndag 8 augusti 2016

Att låta saker vara...

Stugan har årsringar efter snart 150 års användning som bostad, som sommarhus för stockholmarna som ville återvända till landet och till sitt barndomshem. Som ett kärt hus för min mamma och pappa under många år och så nu är det vi som vårdar denna skatt. Jag tror att det finns i oss alla, viljan att sätta spår men med det här huset så inser jag hur viktigt det är att låta saker vara som de är. Numera när stugan får besök så är det just det alla uppskattar att det är som det alltid varit. Nu vill dessutom nästa generation låta sina barn få uppleva känslan på den här platsen vilket är så roligt. 
Vi har valt att inte sätta in el eller dra in vatten utan bara underhålla och låta det vara enkelt och kanske obekvämt tycker några. Ingenstans kan man uppleva ro som just här.Visst finns det vissa tillägg i huset som kökets linoliummatta för att stoppa draget och en del bilder och saker från de barn som växte upp här i början av 1900-talet. Fast för några år sedan fick gasolköket från mina föräldrar flytta ut och nu gäller det att planera om man vill ha kaffe en varm sommardag, då gäller det att tända i vedspisen som inte alltid är så samarbetsvillig.
Nu är det augusti kväll och sakta blir ljuset dovare och nya regnmoln rullar in, det blir nog levande ljus och god bok ikväll också.
ha en skön kväll

lördag 6 augusti 2016

Huset där allt började...

Alltid tillbaka på platsen där mitt intresse för gamla hus troligen började, i mormors barndomshem en liten torpstuga med rum och kammare och det som vi idag kallar salen men som då i vid sekelskiftet 1800-1900-talet var snickarverkstad. I huset fostrades många barn under mycket små förhållanden bland annat min mormor Elin som föddes här i slutet av 1800-talet. Att huset fortfarande har så mycket kvar av den tiden, torrdass, vedspis ingen el och en primitiv hink på stång där vi fortfarande hämtar vatten ger det en alldeles speciell atmosfär. 

Jag minns hur jag som liten tyckte att brunnshålet var oerhört läskigt men att det samtidigt var så spännande när vattnet kom upp i hinken och vi fick bära in det i köket. Bara här tvättar vi oss i regnvatten direkt ur tunnan som ikväll har fyllts på av häftiga skurar.
Runt om huset förändras naturen sakta, åkrar och dikesrenar växer igen. Än finns det lite djur och åkrarna odlas men byn är mycket tystare nu.Vägen upp till ladugården var uppkörd och sandig för 20 år sedan och på kvällen hade vi span när det var dags för mjölkningen. 


Ingenstans går det att vila som här och särkilt när mörkret börjar komma så följer vi ljusets rytm. Nu faller regnet ute och det är dags att krypa till kojs, tända ljusen och försjunka i en god bok.
ha en skön kväll...



torsdag 4 augusti 2016

Att renovera med små medel...

För drygt ett år sedan köpte vår dotter Ellika den här gården. Så här i efterhand när jag tittar på bilderna så funderar jag över vad det är som gör att vi inte ser hur det ser ut utan hur det kan bli. Det har varit ett genomgående tema de senaste åren för oss. Gården är en gammal bondgård med ladugård och en fantastisk loge. Tyvärr är huset tämligen sönder byggt och en del ingrepp har gjorts i den ursprungliga konstruktionen som kanske inte är helt lyckade.
Efter ett års renovering är det mesta gjort invändigt, ny el, nya rör, ny ackumulatortank. Nytt badrum och tapetsering och målning. Den här gången jobbar vi med små medel eftersom vår dotter Ellika är ny etablerad som klövverkare och pengarna ska räcka till mycket.
Senaste projektet vart att tapetsera ett av gästrummen på övervåningen med en ärvd retrotapet från min syster och hennes man. Det mesta arbetet har vi dock ägnat fasaden, rivit panel och isolerat eftersom huset var totalt utan isolering. Att så småningom återställa huset genom att skala av panoramafönster och en del annat är ett spännande framtidsprojekt. Men så här långt hann vi tillsammans under sommaren.
Nu väntar andra halvan av huset och en del av uthusen på att tas om hand sedan får vi se vad nästa steg blir. Det roliga är också att nu finns det djur på gården igen och hagarna är åter betade vilket känns fantastiskt. Så mycket har verkligen hänt på ett år...

Bra  investerade semesterdagar....