måndag 8 augusti 2016

Att låta saker vara...

Stugan har årsringar efter snart 150 års användning som bostad, som sommarhus för stockholmarna som ville återvända till landet och till sitt barndomshem. Som ett kärt hus för min mamma och pappa under många år och så nu är det vi som vårdar denna skatt. Jag tror att det finns i oss alla, viljan att sätta spår men med det här huset så inser jag hur viktigt det är att låta saker vara som de är. Numera när stugan får besök så är det just det alla uppskattar att det är som det alltid varit. Nu vill dessutom nästa generation låta sina barn få uppleva känslan på den här platsen vilket är så roligt. 
Vi har valt att inte sätta in el eller dra in vatten utan bara underhålla och låta det vara enkelt och kanske obekvämt tycker några. Ingenstans kan man uppleva ro som just här.Visst finns det vissa tillägg i huset som kökets linoliummatta för att stoppa draget och en del bilder och saker från de barn som växte upp här i början av 1900-talet. Fast för några år sedan fick gasolköket från mina föräldrar flytta ut och nu gäller det att planera om man vill ha kaffe en varm sommardag, då gäller det att tända i vedspisen som inte alltid är så samarbetsvillig.
Nu är det augusti kväll och sakta blir ljuset dovare och nya regnmoln rullar in, det blir nog levande ljus och god bok ikväll också.
ha en skön kväll

lördag 6 augusti 2016

Huset där allt började...

Alltid tillbaka på platsen där mitt intresse för gamla hus troligen började, i mormors barndomshem en liten torpstuga med rum och kammare och det som vi idag kallar salen men som då i vid sekelskiftet 1800-1900-talet var snickarverkstad. I huset fostrades många barn under mycket små förhållanden bland annat min mormor Elin som föddes här i slutet av 1800-talet. Att huset fortfarande har så mycket kvar av den tiden, torrdass, vedspis ingen el och en primitiv hink på stång där vi fortfarande hämtar vatten ger det en alldeles speciell atmosfär. 

Jag minns hur jag som liten tyckte att brunnshålet var oerhört läskigt men att det samtidigt var så spännande när vattnet kom upp i hinken och vi fick bära in det i köket. Bara här tvättar vi oss i regnvatten direkt ur tunnan som ikväll har fyllts på av häftiga skurar.
Runt om huset förändras naturen sakta, åkrar och dikesrenar växer igen. Än finns det lite djur och åkrarna odlas men byn är mycket tystare nu.Vägen upp till ladugården var uppkörd och sandig för 20 år sedan och på kvällen hade vi span när det var dags för mjölkningen. 


Ingenstans går det att vila som här och särkilt när mörkret börjar komma så följer vi ljusets rytm. Nu faller regnet ute och det är dags att krypa till kojs, tända ljusen och försjunka i en god bok.
ha en skön kväll...



torsdag 4 augusti 2016

Att renovera med små medel...

För drygt ett år sedan köpte vår dotter Ellika den här gården. Så här i efterhand när jag tittar på bilderna så funderar jag över vad det är som gör att vi inte ser hur det ser ut utan hur det kan bli. Det har varit ett genomgående tema de senaste åren för oss. Gården är en gammal bondgård med ladugård och en fantastisk loge. Tyvärr är huset tämligen sönder byggt och en del ingrepp har gjorts i den ursprungliga konstruktionen som kanske inte är helt lyckade.
Efter ett års renovering är det mesta gjort invändigt, ny el, nya rör, ny ackumulatortank. Nytt badrum och tapetsering och målning. Den här gången jobbar vi med små medel eftersom vår dotter Ellika är ny etablerad som klövverkare och pengarna ska räcka till mycket.
Senaste projektet vart att tapetsera ett av gästrummen på övervåningen med en ärvd retrotapet från min syster och hennes man. Det mesta arbetet har vi dock ägnat fasaden, rivit panel och isolerat eftersom huset var totalt utan isolering. Att så småningom återställa huset genom att skala av panoramafönster och en del annat är ett spännande framtidsprojekt. Men så här långt hann vi tillsammans under sommaren.
Nu väntar andra halvan av huset och en del av uthusen på att tas om hand sedan får vi se vad nästa steg blir. Det roliga är också att nu finns det djur på gården igen och hagarna är åter betade vilket känns fantastiskt. Så mycket har verkligen hänt på ett år...

Bra  investerade semesterdagar....

tisdag 2 augusti 2016

Så länge sedan...

Hemma igen efter en månads semester inte sedan vi startade med Odensvi har vi varit borta så länge i streck. Två veckor på landet i vackra Italien och alla dessa gamla byar och städer med bebodda hus från ett annat århundrade fascinerar. Vackra oförglömliga platser. Tankar väcks också kring vad vi har gjort med många gamla stadsmiljöer. En hel del av våra gamla stadsmiljöer är borta eller utgör sönder styckade små delar som är bevarade många gånger med okänsliga nybyggen mitt i. 
Härligt att bara få njuta av vackra miljöer, god mat och italienska glass och naturligtvis otaliga goda viner. Att sedan delar av familjen var med på resan med sina barn gjorde inte det hela sämre. Elias gillade de gamla städerna och deras spännande vindlande gator.

Bara en italienare kan parkera med sådan här stil och få bilen att bli en del av trädgården.
Ha en riktigt skön dag...