Idag tog det vackra Småland andan ur mig när jag var och besökte Stensjö by. hade nog tänkt att det var husen som skulle uppta min uppmärksamhet men det var naturen och helheten. Helt plötsligt kände jag mig förflyttade till en annan tid. Kilometer efter kilometer med vackra gärdsgårdar, betade steniga hagar, hamlade träd och så den här fantastiska skira grönskan.
Hus i denna oskiftade by grupperade på det där självklara sättet som gäller gamla hus. Fantastiska uthus och ladugårdar med lyckliga hästar, kor och glada hönor.
Hit vill jag gärna återkomma en varm sommardag när hagarna blommar för att känna den där fantastiska doften av solvarm hage. Det man verkligen kunde förr i tiden var att placera sina hus i naturen. Vackert, lite högt, torrt och soligt. Skyddat från väder och vind och i ett perfekt samspel med omgivningen. Det är annat än platta villa tomter med mekaniskt placerade hus.
Imorgon är en ny arbetsdag......
Inlägg
.jpg)
.JPG)
1 kommentar:
Instämmer! Man blir bara lycklig av en sådan organiskt framvuxen miljö. Här har människor levat i många århundraden så husens placeringar är inte alls slumpmässiga.
Det här är nog den landskapstyp som jag älskar mest - hagar, ängar, med träd och buskar, gräsmark betad i århundraden, stenrösen, stenbumlingar man inte mäktat med att baxa bort, stengärdsgårdar, o hela rikedomen av örter o arter. Gissar att det ser ut så här i Dalarna också. Det sägs att människan blir lugn o lycklig av lundens landskap, dvs gles lövskog, lite åt ängshållet. Kanske sitter det i generna - stenålderns och bronsålderns generationer var ganska många... sen kom järn, jordbruk, egendom, segregering, makt - och utveckling, på gottåont.
Skicka en kommentar