lördag 22 september 2012

Vem älskar ett uthus.....

Då 2007
Kunde inte låta bli, nu 2012
Här står jag framför Odensvi innan nedmonteringen började. Det vi insett nu är att det blev alldeles för lite bilder från huset på sin ursprungliga plats. Vi skulle ha tagit mer bilder på detaljer än vad vi gjorde. Men när vi var där regnade det och var lite mörkt och kallt vilket gjorde att vi nog tyckte att vi tagit tillräckligt med bilder. Vårt lilla uthus som nu ligger under en presenning börjar längta efter att få komma fram i ljuset igen. Ja, vem bryr sig om en bod eller ett uthus. På en resa genom sommarSverige inser jag mer och mer vilken betydelse det kommer att ha för landskapet när alla små bodar och uthus rasat ihop för att dee förlorat sin funktion. Så nästa projekt för oss bli att rädda ett uthus. Boden kanske inte ser så mycket ut för världen men den hör till och frågan är mer var vi ska placera den.

Vem skulle inte vilja ha det här vackra uthuset på gården.

En annan älskad bod som stått på sin nuvarande plats
i snart 150 år. Den rymde många spännande saker när jag var liten
 
 
Ha en skön lördag....

3 kommentarer:

Therése sa...

Ja, hur kommer vårt landskap se ut utan dem? Jag tänker samma sak varje dag på vägen mellan jobbet och hemmet, alla dessa fallfärdiga lador, uthus och bodar. En stor lada rev de alldeles nyss, först trodde jag att de skulle rusta upp det, men ack vad fel jag hade :(

Jag vill också rädda ett uthus, men först måste jag se till att jag kan bo i mitt eget hus :)

Odensvi gård sa...

Det känns som en ny värld öppnat sig med Odensvi. Nog har jag alltid tittat på gamla hus men nu ser jag dem överallt. Det finns mycket som skulle behöva räddas.

torpetberget sa...

Oj, häftigt. Hur mycket av timret kunde ni behålla?
Ni gör ett gediget och fint jobb med huset. :)
/Stina